Berättelsen om hur ”guldvaggan” dramatiserades till skådespel.
Teatergruppen i Tjörns Hembygdsförening hade samlats och beslutat att försöka skapa en teaterföreställning av en folklig sägen från sjuttonhundratalet. Bakgrunden är förlisningen av fartyget Jungfru Elisabeth utanför Herrön den 13 december 1717. Fartyget skall ha innehållit mycket dyrbar last bl a en liten miniatyrvagga av guld besatt med ädla stenar. Denna var avsedd som en present från en tysk furstinna till drottning Ulrika Eleonora. Fartyget strandade och lasten plundrades och såldes av ortsbefolkningen som i utbyte fick bl.a. livsmedel. Delar av lasten kom aldrig fram till mottagaren. Ingen vet vad som i verkligheten hände med guldvaggan. Det var svåra missväxtår 1717 och 1718 och Kungen, Karl XII hade samlat in stora förråd av säd och övriga livsmedel för sitt anfall av Norge. Allmogen svalt och tog vara på vad havet gav, även om man var fullt medveten om att plundring av strandade skepp kunde leda till dödsstraff. Detta är den dramatiska bakgrund som teaterstycket skall spegla. Kjell Eriksson har forskat i källorna och intervjuat många tjörnbor som hört sägnen berättas sedan barndomen, och skrivit ett grundmanus. Med detta som utgångsmaterial har Ragnar Karlsson författat ett teatermanus i fem scener.
Gruppen består av ett femtontal medlemmar av båda könen. De genomförde i fjol 2010, och tidigare år ett liknande projekt kallat ”Silla kommer, silla kommer”, som i första hand var ämnat åt 5:e klassbarnen på Tjörn men som även har spelats med stor framgång för vuxen publik. Här nedan ett bildsvep från föreställningarna år 2011. Pjäsen gavs i repris 2012.
Pjäsen gavs även 2016 i Medborgarhuset Sibräcka
