Av Mona Axelsson
Årsmöte 17 april 2004
Drygt 50 medlemmar mötte upp till årsmötet. En viktig punkt i förhandlingarna på mötet var ändringen av § 3 i stadgarna. Ändringen innebär att styrelsen nu kommer att bestå av 11 ordinarie ledamöter och 5 ersättare. Därefter gjordes aktuella val till olika poster i styrelsen. Det förelåg inga frågor som styrelsen, revisorerna eller enskild medlem hänskjutit till mötet. Ordföranden redogjorde i korthet för föreningens kommande aktiviteter. Så begärde Arne Alfredsson ordet och han framförde ett stort tack till styrelsen och alla de medlemmar som så träget arbetar för att driva föreningen vidare.
När kaffet var urdrucket och alla hade fått byta några ord med sina bordsgrannar, var det dags för kvällens föredragshållare Tomas Johansson från Göteborg (och Kyrkesund). Tomas höll ett mycket intressant och lärorikt föredrag om: Kronolots, lotsverksamheten i Kyrkesund och på Grönskären. Här en liten resumé. I gamla tiders navigation, var olika kummel, liknande S:t Olovs valar (vardar) viktiga, några bra sjökort fanns inte. Innan det fanns några fyrar utefter kusten fick fartygen ligga stilla under den mörka delen av dygnet. År 1560 byggdes Skagens fyr i Danmark men det dröjde ända till 1781 innan det kom en fyr på Marstrand. Vinga fyr togs i bruk 1841. Pater Nosters fyr på Hamneskär tändes 1868 och var den tredje av Heidenstamsfyrarna. De andra två var fyrarna på Måseskär och Väderöbod. Ordet lots betyder ledsagare och var till att börja med en privat organisation. Kronolotsverksamheten började i mitten av 1700-talet. Kusten indelades i olika lotsdistrikt, Kyrkesund hörde till Marstrand-Kungshamn-Uddevalla distriktet. Lotsarna legitimerade sig med en lotsbricka och 1874 började man använda uniform. Till att börja med hade lotsbåten vit flagg, senare bytte man till blå/vit. I seglet hade man en lodrät röd bård och ofta lotsstationens namn. Mellan 1740 och 1883 var Kyrkesund lotsplats. Grönskärens lotsplats upprättades !874 och lades ned 1903. Där bodde som flest fem lotsfamiljer och totalt fyrtiotvå personer. 1878 hände en tragisk olycka med lotsar från Grönskären. Lotsarna skulle undsätta en brännskadad besättningsman på ett fartyg. På återvägen in mot land möttes de troligen av en tromb och båten kapsejsade. Endast en av lotsarna återfanns, död. De andra blev kvar i havet, tillsammans med den skadade besättningsmannen. Fyra kvinnor blev änkor och fjorton barn faderlösa, (tre av dem föddes efter olyckan).
Städdagen den 24 april startade redan klockan nio, då 15 -20 medlemmar mötte upp några med skurhink och trasa. Några som inte kunde komma denna dag hade redan varit och städat några utrymmen. Vädret var perfekt för städning. Det skakades och piskades mattor så dammet yrde. Fönstren polerades blanka och golven knäskurades med såpa. Den unkna instängda vinterluften vädrades ut och in släpptes ny frisk vårluft. Det var inte bara stugor och uthus som städades, utomhus gav Tjörns trädgårdsförening gräsmattor och rabatter en välgörande make up. När husen och trädgården var putsade från minsta vrå till längsta strå, bjöds det på kaffe, smörgås och en stunds trevlig gemenskap. Det var vår egen ”städdagskaffekokerska” som ordnat allt på ett bra och trevligt sätt. Ja, nog tyckte jag att ”Gunnels röra” var synnerligen välblandad i år. Det hela avslutades med ett gratis lotteri, några hade god hand med fru Fortuna, vi andra får se fram emot nästa vårstädning.
Valborg på Bräcke firades för 28:e året och hade lockat omkring 170 personer. Efter det att ordföranden Solveig Persson hållit ett kort anförande och hälsat alla välkomna var det dags för Stenkyrka kyrkokör att sjunga de gamla kära vårsångerna för oss: Nu grönskar det i dalens famn, Sköna maj välkommen, O, hur härligt majsol ler och Uti vår hage. Årets vårtalare, rektor för Tjörns musikskolor Cathrine Berntsson tog så till orda. På ett humoristiskt och medryckande sätt fångade hon vår uppmärksamhet. Här en liten sammanfattning. Cathrine inledde med att vårtal är beroende av vädret, är det plusgrader blir talet långt och är det kallt blir det ett kort. Har man i sitt arbete, som hon, ansvar för c:a 450 barn och ungdomar är det ständiga utmaningar och man måste vara flexibel. Men man kan bara se möjligheter och vågar tänka nytt. Våren är den tid då löften som gavs i höstas infrias. Lökarna vi satte kommer upp och gör våren färgsprakande. Fåglarna som flyttade söderut kommer åter och fyller luften med vacker sång. Har man gett ett löfte skall det hållas, men många bryts. Tänk bara på alla nyårslöften. Nej, hon slog ett slag för att vi skulle införa en Tjörnmodell, istället för nyårslöften skall vi införa Valborgslöften. Det är ju mycket lättare att t.ex. hålla löftet att banta om det ges på våren. Då har man ingen julmat som måste ätas upp. Löftet att röra på sej blir säkert infriat, det är varmare ute och då tar vi gärna en promenad. Att sluta äta godis är också lätt, det finns inget vårgodis. Kanske vi tänker byta stil ? Ja, i morgon är ju en ny dag, men vår bästa tid är nu. Så låt oss hälsa våren, som har kommit, med ett fyrfaldigt: Hurra! Kyrkokören avslutade med: Glad såsom fågeln, Se nu nalkas vårfrutid, Härlig är jorden och till sist Du gamla du fria.
Till växtbytardagen 20 maj kom det många intresserade besökare. Det var Tjörns trädgårdsförening som anordnade den. Hembygdsföreningen stod för kaffeserveringen. Här kunde man köpa, sälja eller byta växter. Själv köpte jag en blå bolltistel som jag hoppas skall ha överlevt vintern,. I annat fall får jag köpa en ny på 2005 års växtbytardag.
Vårträffen för våra guider 26 maj blev en gemytlig träff inför den nya säsongen. Förutom information om museet bjöds det god förtäring och underhållning.
Nationaldagen 6 juni firades som traditionen bjuder i Stenkyrka kyrka och därefter på Billströmska folkhögskolan. Många av Tjörns olika föreningar och kyrkor deltog. Hembygdsföreningen deltog med fanbärarna Arne Adolfsson, Ture Berntsson och många av medlemmarna hade också mött upp.
Midsommar på Bräcke är för många ett måste. Omkring 2 200 personer hade mött upp denna dag som även i år gynnades av vackert väder. Efter det att barnen fått vara med och blomstersmycka majstången bärs den i procession, ledd av spelemännen, till sin plats där den skall resas. Här dansas alla de gamla ringlekarna som vi som kommit upp en bit i åren minns från vår barndoms midsomrar. Det fanns möjlighet att göra fynd på loppmarknaden och 25 personer hade turen att vinna en äggost med sig hem. I tombolorna och ringlotterierna var det också fina vinster.
Hembygdens dag 4 juli besöktes av många intresserade. Här kunde de få se hur det går till att ysta ost, göra äggost, karda och spinna ull, spinna lin och knyppla. Detta var sysslor som varje husmor skulle kunna förr. Hur man slog känsor, skenade skäl och agnade backor visades också upp. Råoljemotorn Eureka startades och att ljudet från denna för många är ljuv musik märktes på intresset. ”Sticketäcken” sommarens utställning invigdes och den rönte stor uppskattning. För många var det första gången de såg en stickestol och hur ett täcke tillverkades. Utställningen visade många olika varianter på täcken. Det var inte bara tyget som varierade utan också mönstret täcket stickades i. Det kunde vara rutor, stjärnor, blommor och viggmönster.
Hemvändardagen 11 juli var lika välbesökt i år som tidigare. Hemvändardagen ett av tillfällena under året, att få hjälp av de kunniga forskarna i Tjörns släktforskarförening att finna sina rötter. Långväga Tjörnättlingar kan ju använda några semesterdagar till att besöka förfädernas bygd och få hjälp med sökandet efter vem de var och var de bodde.
Visor i det gröna 18 juli blev en av sommarens musikaliska höjdpunkter. Många visälskare hade kommit för att lyssna och sjunga med. Visans vänner på Tjörn har sedan en rad år tillsammans med Hembygdsföreningen ordnat denna dag. Årets gästartist var Bellmantolkaren Martin Bagge och att han ”gick hem” hos publiken var ej att ta miste på. Han får gärna komma tillbaka.
Bräcke berättar 22 juli hade i år temat ”Folktrons många makter och väsen”. Ur Olaus Olssons samlingar hade Rune Agård denna gång sammanställt ett intressant föredrag om bland annat spökerier, häxor, troll, havsfrun, och näcken. Människor måste ta sig i akt för allt detta, för att inte råkade ut för olyckor. Man bestämde inte själv utan var hela tiden beroende av att hålla sig väl med det onda som styrde människors liv. Idag kallar vi detta för vidskepelse. Men vem är inte vidskeplig ? Jag undrar, hur många är det som kan låta bli att spotta tre gånger när en katt springer över vägen ? Är den då svart och kommer från vänster är det ännu viktigare.
Musikstämman 31 juli var även den en musikalisk höjdpunkt. Det var Tjörns bygdespelmän som stod för musiken och här kunde man få lyssna till många ”gamla godingar”. Den som blev lite danslysten kunde om så önskades ta sig en svängom i gröngräset. En kopp kaffe, en bulle och en filt eller stol att sitta på och så skön musik kan det bli bättre.
Kulturvandringen 5 augusti gick genom Stordals vackra jordbrukslandskap upp till kvarnen på berget. Detta sägenomspunna berg som i någon av sina skrevor gömmer den försvunna guldvaggan. Solveig Persson och Arne Adolfsson kunde glädja sig åt att ett 50-tal personer mött upp för att i den ljumma sommarkvällen få höra bygdens historia. De medhavda kaffet smakade nog extra gott när man fick reda på att det var år 1904 som kvarnen byggdes och kvällens vandring kunde ses som ett 100-års kalas. Det är mycket i våra bygder som förändrats genom de hundra åren men låt oss hoppas, att det alltid kommer att finns någon som kan och vill berätta om tider som varit.
Bygudstjänsten 12 augusti hölls av komminister Egon Aronsson från Rönnängs pastorat. Det var soligt och ganska varmt även denna kväll och vi kunde vara utomhus. Vid mangårdsbyggnadens ena gavel, utefter den gamla stenmuren hade gjorts i ordning med bord och stolar och här njöt vi först den andliga spisen och därefter kyrkkaffe. Det är en fin tradition att ta vara på, denna stund med ett Guds ord och psalmsång. Vi behöver den så väl i vår stressade tid.
Barnens dag på museet 15 augusti blev en mycket lyckad tillställning. Här kunde de besökande barnen med föräldrar och även mor- och farföräldrar få leva sig in i hur det kunde vara för c:a 60 år sedan på landet.
I Emils stuga var det storbak på gång och alla fick en smakbit av ”storumsbröt”. Alldeles utanför, i vrån vid kökstrappan, satt Alice och Karolina och visade hur man kärnar smör och det smakade gott på det nybakta brödet. Borta vid kryddträdgården hade det satts upp en liten hage och där kunde barnen kela med det lilla lammet som fanns där. Hur ullen blev till garn visades också.
Utanför Malenas stuga satt Malena och hennes grannfru och berättade för barnen om hur det var förr. De drack sitt kaffe med sockerbit från fatet och åt av det hårda brödet som blötts i kaffet. I en liten hönsgård utanför stugan gick två kycklingar och pickade. I skolan fanns det en fröken som höll ordning på de små eleverna och i stora huset kunde man få vara med och sjunga barnvisor. I handelsboden kunde de som ville vara affärsbiträde en stund och sälja karamellstrutar till godis sugna kunder. Ja, detta och mycket mer kunde man göra denna roliga eftermiddag på Bräcke.
Föreningarnas dag 5 september var årets sista arrangemang på Bräcke. I år som alla förutvarande år var detta en tillställning som hade en stor publik. Ett 20-tal föreningar hade kommit för att presentera sin verksamhet. Musikalisk underhållning bjöd Tjörns bygdespelmän och Visans vänner på.
Höstmötet 29 oktober gick av stapeln på Billströmska folkhögskolan. För programmet stod: Åke Nilsson med sång till eget gitarrackompanjemang och Bengtåke Carlson med ståupp komik. Det blev en trevlig kväll som avslutades med kaffe och dragning av kvällens lotterier.
Det har också varit öppet på museet sju söndagar till men då det ej varit något speciellt program. Guider har det funnits på plats och kaffet bryggt men antalet besökare har tyvärr inte varit många.
